Alltså tänk att JAG börjar 3an efter sommaren. Mitt sista år. Sedan är det min tur att ta på mig en vit klänning, springa ut och se min familj/släkt stå där och vara där för min skull, stå på ett flak med min klass och få uppleva något så häftigt som att ta studenten. Det ska bli hur kul som helst, och jag ser verkligen fram emot det. Men samtidigt börjar jag tänka på framtiden. Vad kommer jag jobba med? Vad VILL jag jobba med? För jag har ingen blekaste aning just nu. För jag vill absolut inte vara någon som sitter på sitt jobb, inser hur mycket jag hatar det och stannar kvar bara för att. Jag vill TRIVAS, jag vill ÄLSKA mitt jobb. Det ska inte "duga", det ska vara en plats jag vill gå till. 

 

Det här med att flytta hemifrån, att få inreda sitt eget ställe, handla vad man vill och bestämma själv helt enkelt. Att inreda ser jag SÅ fram emot, att köpa saker man själv vill ha känns kommer kännas så vuxet. Samtidigt kommer det bli att man ska betala räkningar, ta mer ansvar osv. Vilket gör mig nervös. Det gör mig livrädd att ens tänka på framtiden. Jag är snart 18 men känner mig inte ett dugg vuxen. Jag är verkligen inte redo för vuxenlivet. Jag känner mig fortfarande som 15-16? Kan knappt fatta att jag blir 18. Och nästa år 19. Tiden går så fort. För fort. 

 

Det jag vill göra efter studenten är att hitta ett jobb jag älskar, spara ihop pengar, åka utomlands, se världen, leva mitt liv som det kommer i ett antal år. Sedan när jag är runt 28-30 vill jag skapa en familj. Men innan dess vill jag ha en stadig ekonomi och uppleva världen. För jag vill inte ångra att jag inte gjorde något eller inte hann. När man har barn blir det ju allt svårare att åka iväg osv, men samtidigt är det ju underbart att skapa minnen och spendera tid med små varelser som man skapat!  Att se de ta sina första steg, att se dem skratta för första gången, att få höra deras första ord, så mysigt! Så därför vill jag ha familj, men det blir långt in i framtiden. :-)